Peter är född och uppvuxen i Smedjebacken i södra Dalarna och redan som liten grabb började han gå runt och sjunga för grannarna. Reportoaren bestod mest av barnsånger som t.ex. "Jag är en fattig bonddräng" från Emil i Lönneberga, men även Elvis-låtar framfördes på egen påhittad engelska. Peter gick sedan den kommunala musikskolan och lärde sig spela piano och vid 10 års ålder fick han till sin stora lycka en keyboard av föräldrarna. När så Peter gick i högstadiet spelade han och en kompis in "Gärdebylåten" med discokomp på ett kassettband, vilket sedan framfördes i lokalradion av det lokala bandet "Träskon på foten". Sedan hände det inte så mycket förrän år 2000 då Peter började spela på lite fester tillsammans med 2 st arbetskamrater, men detta upphörde då dessa bytte jobb.

Sommaren 2003 följde Peter med vår trummis Sören till ett rep med Fairlines, (de båda är grannar på Väddö på somrarna) och efter lite uppvärmning sjöng så Peter "Kiss me quick" och saken var avgjord. Peter gjorde sin debut med Fairlines på en garagespelning i Bredäng den 25 september 2003 och succén blev total. Man kan utan överdrift påstå att Peter är en av landets bästa Elvis-tolkare (OBS! inte imitatör), vilket vi också ofta får höra av vår publik då vi är ute och spelar.

Vid sidan av musiken vill Peter helst umgås med sin familj eller att vara i glada vänners lag. Vill han koppla av, sätter han sig gärna i finfåtöljen och ser någon film, gammal som ny, det spelar ingen roll, för Peter är en hängiven cineast.
 

Ulf är född i Trelleborg 1954 men växte upp i Örebro. Hans musikaliska bana började som basist i olika band på 60-talet och då blev det mest blues. I slutet på 60-talet sadlade han om till gitarrist och spelade mest i Örebrotrakten på ungdomsgårdar och dyligt. 1970 flyttade Ulf till Stockholm och nu blev det mest spel på akustisk gitarr. 1991 var så Ulf (tillsammans med Rolf Johansson på dåvarande Televerket) med om att bilda bandet The Fairlines, som då blev ett rent företagsband med bara så kallade "Televerkare".

Övrig fritid tillbringar Ulf gärna med sambon Lise-Lotte och i stugan på Ingarö.
 

Björn är en genuin "Stockholmare" som växte upp i Gustavsvik på Värmdö. Han kom tidigt i kontakt med musiken eftersom hans pappa spelade dragspel på olika tillställningar. I skolan började Björn spela blockflöjt och mandolin men 1958 fick han av sina föräldrar en halvakustisk elgitarr med en 10 W förstärkare. Först tände han på den då mycket populära skifflemusiken och bildade ett skiffleband som spelade på olika ungdomsgårdar runtom Värmdö och Nacka. När så rockmusiken tog över runt 1959-60, bildade Björn bandet "The Cross-spiders", som fick spelningar på mindre lokala tillställningar. 1964 blev Björn medlem i popgruppen "The Vultures" från Nacka, ett av de större lokala banden i området, men två år senare kom lumpen emellan och han sålde all utrustning.

1981 vaknade dock musikintresset till liv igen, då Björn fick höra Shadowslåten "Quartermaster´s stores" på bilradion och han införskaffade då ånyo elgitarr, förstärkare och ett VOX-eko. Han satte igång att hårdträna gitarr och året efter bildade han bandet "The Moonriders" där han än idag är sologitarrist. Björn har också komponerat ett antal mycket fina gitarrlåtar där "Lonesome moonride", "Dear Yvonne" och "Sidewind" är dom mest kända. Han har med Moonriders också spelat in ett antal LP-, EP- och singel-skivor.

Vid sidan av musiken är Björns största intressen speedway (framförallt laget Rospiggarna) och sin jänkebil.
 

Sören är född och uppvuxen på Väddö i Stockholms norra skärgård. 13 år gammal började han spela trummor, i högsta grad inspirerad av Jan Harg, dåvarande trumslagaren i "Trio Me´ Bumba". Är i nuvarande höga ålder näst intill obildbar men tycker mycket om att lyssna på goda trumpedagoger som Dave Weckl och Joe Morello. För övrigt tycker han att övriga bandmedlemmar för det mesta har stort överseende med honom. (Allt enligt Sörens egna kommentarer).
 

Rolf växte upp i byn Hållsta utanför Eskilstuna, kom till Stockholm 1959 för att studera, men blev kvar i huvudstaden både p.g.a. arbete och av kärlek. Den musikaliska banan startade 1954 då Rolf "blev tvingad" att gå i fiolskola fast det var dragspel han ville spela. När så läraren en dag hörde Rolf öva på "Spiskroksvalsen" istället för att öva på ett stycke av Beethoven blev det kicken. 1963 fick Rolf ett dragspel av sina föräldrar som också bokande in honom på en dragspelskurs, men tyvärr blev kursen inställd p.g.a. för få anmälda. Då införskaffades en elgitarr istället, för nu var det rock´n roll och gitarrmusik som gällde. Men det blev tyvärr ingen tid över att träna gitarr för nu gick all tid till jobb på dagarna och "raggarrundan" på kvällarna med siktet inställt på Kungsgatan, Bellmans, Henrys och "fräna raggarbrudar" och då såldes gitarren.

10 år senare väcktes gitarrspelandet till liv igen då Rolf började umgås med en genommusikalisk kompis, Kalle. De köpte varsin elgitarr (Kalle en Hagström och Rolf en Höfner) och började hårdträna, Kalle på solo och Rolf på komp. En basist och en trummis rekryterades och man hade bildat ett gitarrinstrumentalband. Men efter ett halvårs repande tog det hela slut då Rolfs idrottande tog överhanden. Chansen dök dock upp igen år 1991 då Rolf och två arbetskamrater på Televerket (bl.a. Ulf Ammer) bildade bandet The Fairlines. En sångerska (Anita Bergman) och en trummis (Sören Joelsson) rekryterades och bandet turnerade runt om i Mälardalen. Efter ett par år slutade Rolf p.g.a. idrotten, men han återbildade dock bandet igen år 2002 och på den vägen är det.

Vid sidan av gitarrspelandet är det fru, barn, barnbarn och collien Daizy som gäller. Eller att umgås med dom "motor- intresserade ungdomarna". Eller putsa (trots att en del säger att det inte behövs) på de båda gamla "jänkebilarna", eller att sitta och spela någon gammal svensk vals på dragspelet.